Skitväder och bristande motivation.

Mackan och hans kompis trivs riktigt bra tillsammans i hagen och jag får frid i själen på köpet nu när han har sällskap. Den senast tiden är det två hästar i stallet som tyvärr har fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna och eftersom det då blev endast en häst kvar i den hagen så fick han i dag flytta ihop med Mackan och Salado. ❤ De har ju gått i hagarna bredvid varandra ett bra tag nu, så de kände ju redan varandra. Jag var faktiskt lite orolig över huruvida Mackan skulle kaxa sig mot Brille, som lär vara en riktig tuffing, men jag tror att Mackan fick klart för sig i ett tidigt skede vem det är som bestämmer. Det fanns nämligen spår efter ett rejält bett i sidan på Mackan när jag borstade honom. Nu är de alltså tre herrar som ska gå tillsammans och om ca en vecka ska de flytta över till skogshagen som fåren har gått i, den ska bara rensas ren från fårstängsel först. Fåren har nämligen också fått gå vidare till de evigt gröna ängarna…

Skogshagen är riktigt stor och kuperad med många träd och buskar och det är med lite skräckblandad förtjusning som jag släpper Mackan där. Vi hade en liknande hage när vi hade gård och då sprang Mackan in i träden emellanåt och slog till och med bort en liten bit ben från den ena (falska) höftknölen. En annan potentiell fara är att han ska lattja runt och fastna mellan två träd, så jag får väl se till att ta med en såg till stallet som jag kan använda om det behövs. 😉 Mitt i hagen går det en gärdsgård – ve och fasa om han smockar i fötterna där och får en hovbensfraktur, vilket min förra häst Salna fick hos sin nya ägare. 😦 Nej, nu ska jag väl inte måla fan på väggen – det som sker det sker. Jag kan ju inte packa in min älskade häst i bomull. Eller? 😉

I veckan som har gått så har jag fått försöka hålla motivationen uppe trots skitvädret som har varit. Vi har visserligen manege vägg i vägg med stallet, men där vill jag ju inte fastna varje dag… Jag har varvat ridning med arbete på lina med och utan Equiband  och vissa dagar har Mackan fått vila helt för att det inte har gått att vara annat än i manegen på grund av vädret.

När jag åkte från jobbet i går så trodde jag nästan att jag höll på att bli deprimerad eftersom humöret var i botten och det kändes som att jag skulle börja grina vilken sekund som helst, så då brydde jag mig inte om att göra något alls med Mackan. Jag åkte istället hem och mölade i mig en god (och stor) Ben&Jerrys istället. 😉 I morse när jag vaknade så kände jag mig mycket mer uppåt i sinnet och såg verkligen fram emot att åka till stallet och rida! Tänk vad lite Ben&Jerrys och lite sömn kan göra! 🙂

Glass

I dag red jag med Equiband under magen och hade fokus på att Mackan skulle gå fram för lätta hjälper. Funkade rätt bra, faktiskt. För utom att han skulle gå fram så försökte jag även se till att jag skulle ha lika mycket tryck i varje stigbygel, spaghettiarmar och skuldror som inte åkte framåt. Funkade rätt bra, faktiskt. 😉 Nu ska jag nog sätta mig och titta lite på Uta Gräf för att få lite inspiration. ❤ Nästa vecka hoppas jag på bättre väder!

IMG_0863

 

Annonser
Publicerat i Equiband, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kompis i hagen! 😍

Äntligen har Mackan fått en riktig kompis i hagen! Det är den spanska hästen Salado som kom till stallet i veckan. De har gått i olika hagar i några dagar, men eftersom de gärna hälsade ordentligt och vänligt på varandra varje gång Mackan gick förbi så tänkte vi att det säkert var en bra idé att släppa ihop dem. Så himla bra det blev! ❤

När de hade hälsat och kliat varandra lite så blev det dags för lek och bus och efter en liten stund så såg vi att Mackan hade något i svansen. En kvist, trodde vi först, men när vi tittat en liten stund så såg vi att det såg ut som en tråd. Skumt. Jag tog grimskaftet och gick in i hagen för att se om jag kunde få tag i Mackan och plocka bort tråden och då såg jag att det var ståltråd! Jösses! Han hade fastnat med svansen i den ena av spiraltrådarna vid en annan öppning till hagen. Lång var den också! För ett ögonblick så såg jag skräckscenariot framför mig: båda hästarna intrasslade i tråden med hemska skador som följd. Skit också! Men som tur var så lyckades jag ställa mig på tråden en bit bakom Mackan och när han drog iväg i galopp igen och då släppte tråden turligt nog från svansen. Snabbt som tusan räfsade jag ihop säkert 10 meter ståltråd så att hästarna INTE skulle trampa i den och fastna. Puh! Det var inte så mycket spiraler kvar… (bilden till vänster).

Jag gillar inte alls den här typen av grindöppningar som är på bilden till höger! Det är väldigt lätt hänt att hästarna kan fastna med svansen och om man har otur så blir hästen skrämd. Mackan å andra sidan verkade inte alls bry sig om att han hade flera meter tråd bakom sig när han galopperade runt i hagen…

Jag är så himla glad att jag faktiskt tog mig i kragen och flyttade Mackan till Norrgården. Nu har han fått det där som jag lovade honom innan han flyttade: fler timmar ute, kompis i hagen och större möjligheter att rida ut. ❤

I dag red jag visserligen inte ut, men vi promenerade ”varvet” som visade sig vara nästan 5 km, och i ett raskt tempo så tog det ca 1 timma att komma runt. Ok, jag stannade och pratade med en man en liten stund, men resten av tiden var riktigt rask promenad. En stor del av varvet går på grusväg, men en liten bit går genom skogen, och jag ser verkligen fram emot att rida här – året runt. Överallt såg jag spår av vildsvin, men jag pratade högt med Mackan hela tiden och hoppades att svinen skulle vara skygga och hålla sig borta. Tack och lov så stötte vi inte på några vildsvin! Puh! 😉

IMG_0848

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Matvägran och kolik.

I söndags fick jag ett sms från Tina i stallet som beskrev att Mackan knappt hade ätit alls av sitt kvällshö och inte heller av den pellets han hade fått kvällen innan. Märkligt. Förutom att han inte hade ätit så hade han också grävt ordentligt i bädden under fönstret, och det är ju inte heller något han brukar ägna sig åt. Han verkade ändå rätt pigg och ”vaken” så jag sa till Tina att hon kunde släppa ut honom och så skulle jag snabba mig till stallet för att själv få koll på honom. När han väl var i hagen så åt han av det lilla gräs han kunde plocka i sig och han verkade rätt ok. Märkligt. När jag skulle göra i ordning boxen så såg jag att han inte heller hade druckit något alls, vilket han brukar göra. Han har två stora hinkar i boxen – en med saltvatten och en med vanligt vatten, och dessutom en vattenkopp (som han nog inte fattar hur den funkar). Märkligt. Det var flera tecken på koliksymtom, men ändå inte. Han gjorde ingen som helst antydan till att vilja gräva ute och han hade inte heller lagt sig ner någon gång. Märkligt.

Egentligen skulle jag ha tränat, men vem kan sätta sig på en häst som visar tecken på att inte allt är som det ska? Jag ägnade istället dagen åt att mocka hagen, skura vattenbaljan i hagen och hålla allmän koll på min häst. På eftermiddagen verkade han nästan precis som vanligt så jag åkte hem och hoppades att symtomen inte skulle förvärras.

Dagen efter var det jobbdag som vanligt och jag kollade min mobil säkert 1000 gånger för att se om någon från stallet hade hört av sig, men det fanns inga missade samtal eller meddelanden över huvud taget. Puh! Då hade han väl repat sig och var sitt vanliga jag. När jag kom till stallet fick jag höra att Mackan hade varit slö och att han inte hade ätit den här dagen heller. Märkligt att ingen hörde av sig om det… När jag skulle mocka boxen såg jag att han inte hade druckit den här natten heller och han hade grävt lite, men inte alls så mycket som dagen innan. Helt klart mådde han inte bra. Typiskt nog hade Distriktsveterinärerna precis stängt när jag ringde så jag fick ringa deras jourhavande veterinär för rådgivning. Efter att ha pratat en stund så bestämde vi att vi mest troligt kunde avvakta med ett veterinärbesök till dagen efter, och för att ha lite extra koll på honom så satt jag kvar i flera timmar innan jag åkte hem. Han bajsade, men ville fortfarande vare sig äta eller dricka. Märkligt. Jag testade allt möjligt för att se om jag kunde få i honom lite vätska, men inget dög. Han är rätt så kräsen av sig, min älskade häst. Dagen efter var jag i stallet riktigt tidigt för att se hur han mådde, och till min förvåning så var han fortfarande pigg och ”vaken”. Han var väldigt kontaktsökande och visade inga som helst tecken på att vara smärtpåverkad. Märkligt. Han ratade dock sitt hö och den mash som jag erbjöd honom, men när jag tog ut honom på en liten promenad så kastade han sig över både gammalt gräs och de få gröna grässtrån som han kunde hitta. Märkligt. Så snart Distriktsveterinärerna hade öppnat så ringde jag och bad dem komma för att titta på Mackan.

Veterinären tyckte inte heller att det var några tydliga koliksymtom men behandlade honom som om det vore det. Han fick 3-4 stora påsar med vatten slangat rakt ner i magen och 2 stora påsar med dropp i och med att han inte hade druckit på ca 2,5 dygn.

Efter behandlingen så piggnade han till och jag var tvungen att kraftigt begränsa hans ätande så att magen inte skulle lagga ihop alldeles. Han fick därför små givor med hö – fast betydligt oftare än vanligt.

Nu så här tre dagar efter behandlingen så är han precis som vanligt. ❤ Nu hoppas jag att det var något tillfälligt problem med magen som veterinären lyckades lösa och att det inte återkommer. Håll tummarna!

Publicerat i Foder & Hälsa, Okategoriserade, Skada | Lämna en kommentar

Behandling x 2

I dag var Viveca på Svensk Hästrehab hos Mackan för att se om hon kunde hitta orsaken till hans 4-taktiga galopp och knackandet i väster varvs galopp. Hon började med att känna igenom bakdelen på honom och hittade en hårdare punkt i hans högra skinka som skulle kunna vara förklaringen. Innan hon började behandla så tog hon in Mackan i manegen för att själv kunna se och höra det jag hade beskrivit och det hon kunde se var att Mackan tog aningens kortare steg med höger bak. Hon förklarade för mig att han mest troligt är spänd/känner av höger bak och vill då inte riktigt ta i med det bakbenet, vilket medför att han blir lite extra snabb ner med vänster bakben för att avlasta höger bakben – därav 4-takten. Känns som en rimlig förklaring. 🙂 Knackandet som jag har hört i vänstergaloppen hördes i princip inte alls i dag – märkligt. Men det är väl som när jag hade ont handleden och beställde ett handledsskydd: det räckte att jag hade tryckt på ”beställ” så försvann smärtan i handleden. 😉 Viveka misstänker att själva ljudet kommer från hasen i vänster bak och förklarade att den yttersta delen på hasen kan flytta sig lite i sidled och att det då kan uppstå ett knackande ljud. För att illustrera det tydligare så skickade hon en bild till mig:

IMG_2650E45E9482-1

(Jag misstänker att bilden är från någon av hennes nördiga dissektioner av häst. 😉 )

Mackan fick djupvågsbehandling och nålar i dag och när Viveka lät honom röra på sig i manegen efter behandlingen så gick han mycket mer avslappnat. Han sänkte huvudet och frustade flera gånger, så någon nytta lär behandlingen alla gånger ha gjort. ❤

Bråttom, bråttom, bråttom! Efter Mackans behandling var det bara att skifta kläder för att hasta iväg till osteopaten för min egen del. ”Kaffet är klart!” hörde jag Virran (en av stallägarna) säga strax före det att jag bytte om. En snabbkopp hinner jag säkert om jag byter om snabbt! Så himla trevligt att sitta i ”caféet” och prata! Jag skulle nog kunna sitta där hur länge som helst, men när jag i princip hade fikat på övertid så fick jag kasta mig in i bilen för att inte bli alldeles för sen till osteopaten. Gasen i botten. Hålla koll på fartkamerorna. Ingen polis i sikte. 😉 Självklart! Jag tar motorvägen för att spara lite tid! Då slipper jag alla rondeller utanför Kungsmässan och alla 40-sträckor på vägen. Prick på sekunden klev jag in i receptionen på Hälsa och helhet!

Jag förklarade för Martin, osteopaten, att Mackan allt mer ofta har svängt höger i skritten utan att jag (medvetet) har bett honom om det. Martin konstaterade att jag var sned i bäckenet och att det i sin tur medförde att höger sittben kom lite bakom det vänstra när jag satt ”rakt”. När jag lämnade britsen efter lite chock-wave och manuell behandling så var jag mycket rakare i bäckenet. 🙂 Det ska bli spännande att se om Mackan fortfarande kommer att svänga höger nästa gång jag rider. 😉

Dagen avslutades med ett mysigt besök hos dotter Amanda och hennes familj. I ❤ ledighet!

Publicerat i Friskvård häst., Okategoriserade, Ryttare | Lämna en kommentar

Ryttarträning – höftleder

Efter en tids uppehåll med allt vad träning heter så har jag nu återupptagit träningen – om än i mindre omfattning. I somras körde jag på som tusan i princip varje dag men upplevde inte att jag fick den effekten som jag hade hoppats på, och då tappade jag motivationen. Tyvärr är det ju så att jag blir smärtsamt påmind om mina höftleder (cam&pincer) varenda gång jag sätter mig i sadeln, och så vill jag ju inte ha det. Just därför backade jag bandet och plockade fram några övningar som jag upplevde som väldigt bra förra vintern och började göra dem igen var och varannan dag. Tur var väl det, för nu känns det mycket bättre och i dag kunde jag sätta mig i sadeln utan att i princip känna någon smärta alls! Hoppfullt! 😀

De övningar jag gör nu är:

Höftlyft i trappan, vilket innebär att jag står på sidan i trappan med ena benet på nedersta trappsteget och låter det andra benet hänga utanför trappsteget. Därefter lyfter jag det hängande benet enbart genom att arbeta med höftleden i benet jag står på, och efter ett antal lyft så känns det i musklerna på baksidan av höftbenet. Jag räknar inte antalet gånger jag lyfter utan kör istället på tills dess att jag känner att musklerna har fått jobba. (Den här övningen finns det ingen instruktion på i och med att jag har ”hittat på” den själv.)

Gummiband strax ovanför knäna, vilket innebär att jag sitter på en stol och har ett dubbelt, kraftigt gummiband runt benen och försöker trycka ut benen så mycket det går. Riktigt jobbigt! Den här övningen gör jag 3-5 gånger och försöker hålla trycket utåt i ca 5 sekunder.

IMG_0804

Stretch med pilatesboll, vilket innebär att jag ligger på golvet och försöker hitta vinklarna i höftleder och knäleder som påminner om vinklarna som jag har i dressyrsadeln. När jag har hittat ett bra läge så placerar jag pilatesbollen mellan knäna och försöker slappna av så gott det går. Inte skönt! Jag mellan att trycka ihop knäna och att vila, vilket gör att bollen hamnar längre och längre ner mot golvet och stretchen maximeras. Målsättningen är att jag ska kunna ligga kvar i maxläge ca 5 minuter, men än så länge så blir det endast ett par minuter och när jag ska ta mig därifrån så känner jag mig som en stel 90-åring. 😉

Jag har testat ett antal stretchövningar och kommit fram till att de flesta inte alls har någon direkt effekt på vissa adduktorer i och med att de måste stretchas med höftlederna i ett icke-flexat läge, men att stå på knä med benen brett isär funkar. I och med att jag har ett par trasiga/ärriga adduktorer som mer eller mindre är utan elasticitet så är det viktigt för mig att även få med dem i stretchen. 😉

Förutom ovanstående övningar så brukar jag även köra olika balansövningar + raktriktningsövningar på rulle för att bli en mer rakriktad och stabil ryttare, men ibland kan jag uppleva en viss stress över att man måste träna allsidigt för att ens kunna bli en bra ryttare – vad tänker ni?

Publicerat i Ryttare | Lämna en kommentar

Träning för Yvonne F A

Söndag och inte en sovmorgon så långt ögat kunde nå… Jag som älskar att ta det riktigt lugnt på helgerna. MEN i dag var det morgonfodring i stallet, utsläpp, stallmöte och träning med Mackan som stod på schemat och det var bara att gå upp när väckarklockan ringde vid 06.00. Faktum är att jag älskar både att ha sovmorgon och att vara i stallet på morgonen, så det gick egentligen ingen nöd på mig alls. 😉 Om det är något som jag saknar från tiden med gården så är det just att fodra hästarna morgon och kväll – det är ju (oftast) så fridfullt.

I dag var det lite extra spännande att rida i ridhuset i och med att det rätt som det var kanade massa snö på taket – något som Mackan också uppmärksammade. 😉 Fastän han tyckte att det var läskigt så måste jag säga att han skötte det riktigt bra. ❤ Glädjande nog verkar det som att den senaste tidens träning av mina höftleder har gjort susen, för i dag så kändes det riktigt bra när jag satte mig i sadeln. Tummen upp för det!

I och med att Yvonne inte hade haft träningar tidigare på Norrgården så var det flera som var nyfikna på vem Yvonne var och hur hennes träningar var, och publiken satt uppradad uppe på läktaren. 🙂 Nu var det inte bara jag som skulle träna i dag, för i så fall hade nog inte publikskaran varit riktigt så stor, för den som förmodligen lockade till sig publiken var en tjej i stallet som gärna ville testa att rida för Yvonne.

Den senaste tiden har jag haft extra fokus på att Mackan ska ”följa” högertygeln, vilket är riktigt skitsvårt, för ibland händer det att det blir att jag rider rakt in i sargen eller rakt in i ett hörn. Men som vanligt hade Yvonne facit på hur jag skulle göra:

  • komma ihåg att fråga om han är redo att gå fram (och inte vänta tills det är för sent).
  • i vänstervarvet ska jag ha en lätt kontakt med högertygeln för att han ska ”följa” den, och om det istället blir att han går alldeles för mycket åt höger så ska jag fortsätta på en volt åt höger tills dess att han verkligen följer högertygeln och är redo att gå fram. (När han gjorde det så fick jag känslan av att han ”gick som på räls” med ett bättre driv bakifrån – vet inte om det exakt blev så, men det kändes så.)

Det där med att hålla honom alert och redo att gå fram för minsta lilla impuls är inte helt plättlätt eftersom jag har fullt upp med att hålla reda på annat samtidigt. Men förhoppningsvis kommer även det att bli en rutin så småningom – vänsterhanden var i alla fall mycket bättre i dag! 😉

I galopparbetet fick jag växla mellan att samla och att rida fram och när det väl funkade (hyfsat) så blev det så mycket lättare. Då kunde jag samla upp honom (utan att använda händer) och bara be honom att ”vänta” genom att bli lite mer stilla i min kropp, och i det läget blev han nästintill självgående och jag kunde sitta där med ett stort leende. 😀

Jag har tidigare känt att Mackan under en kort period har varit mer 4-taktig i vänster galopp och Yvonne konstaterade i dag att det är höger bakben som han inte riktigt får med sig och att takten därför blir märklig. Jag fick rida lite innanför spåret och ställa honom lite utåt genom att be honom ”följa” högertygeln (?) och efter en liten stund så kändes det bättre. Eller hur var det? Hur var det nu hon sa…? 

Frågan är hur lång tid det egentligen tar innan man lär sig rida någorlunda hyfsat?! 😉 En sak är i alla fall säker: Det är skitsvårt att lära sig rida!

images

Publicerat i Dressyrträning, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Flytt

Jag börjar nästan känna mig som en riktig ”hoppjerka”, för om man räknar antalet stall som jag har haft häst i så börjar det bli ganska många:

  • Norvära, där vi hade familjens första ponny och min förra häst.
  • Paulssons, som låg på cykelavstånd. (Funkade i åtta veckor…)
  • Ideruds, som vi panikflyttade till från Paulssons. Där kompletterade vi skaran med C-ponnyn Appollo Silver.
  • Egen gård i Åsa. Där hade vi Nappe, Appollo, Katinka, Salna, Mackan, Madonna (foderhäst), Madam (foderhäst) och Acolla – fast inte alla samtidigt.
  • Asserdal. Dit flyttade vi när vi sålde gården och det var bara Mackan och Acolla kvar då.
  • Hallagärde. Flyttade dit Mackan och Acolla eftersom hästarna gick i flock där. Acolla flyttade med Martina till Skåne och stallades in där.
  • Ligården. Flyttade dit Mackan för att ingen på Hallagärde ville gå i samma vinterhage som honom, så han blev ändå ensam. Då var det närmare till Ligården än till Hallagärde.
  • Bäckagården. Mackan fick inflammation i halskotpelaren och jag behövde promenera i varierad terräng och den hittade jag där.
  • Gåsevadholm. Det var lite öde på Bäckagården och en ny dressyrinriktad verksamhet startades på Gåsevadholm.
  • Ligården igen. Mackan klarade inte av underlaget i Gåsevadholms manege så jag flyttade tillbaka till mina vänner på Ligården eftersom jag visste att det funkade.
  • Norrgården. Här står Mackan nu och här får han kompisar i hagen, långa dagar ute och det finns bra ridvägar inpå stallknuten.

Det finns ju både fördelar och nackdelar på varenda anläggning, och nu prioriterar jag Mackan före mig själv. Det känns angeläget för hans bästa att ha kompisar i hagen så att han kan få vara social och inte bara se hästar på håll. Det känns också viktigt att han får så mycket utetid som möjligt och inte går in bara för att. Jag är övertygad om att Mackan uppskattar våra uteritter som har skett ganska sporadiskt, men nu blir det lättillgängligt och därför tänker jag att det kommer att bli av minst 1-2 gånger i veckan. Det finns en 20×40-manege med bra underlag (gammal fiber som är kompletterad med mer sand) och det finns en stor gräsbana som får användas när vädret tillåter det. På somrarna brukar de ställa ut hinder på gräsbanan, vilket kan vara en utmaning för mig att ta mig an. 😉 Det finns även alla möjliga faciliteter som gör livet lättare: café, stor tvättmaskin, särskilt torkrum med två galgar till varje häst, manegen ligger kloss an med stallet, foderrum med rejält om utrymme för varje häst och en sadelkammare med ordentlig förvaring. Att anläggningen har direktkoppling till Securitas om det blir brand eller inbrott är ju inte heller en nackdel. 😉 Förhoppningsvis kommer vi att trivas riktigt bra på Norrgården och just nu finns det en box ledig om det är någon som är intresserad. 🙂

Ytterligare en fördel med den här flytten har varit att Mackan redan efter två dagar i den nya hagen var bra i magen. Han som har varit lös i magen med rinnande avföring de senaste 3-4 vinterhalvåren. Nu slipper han det och jag slipper att tvätta var och varannan dag. Typiskt nog hade jag precis köpt B-vitaminer strax före flytten… men de kommer väl till användning ändå. 😉

Nu har det gått en vecka sedan han bytte stall och det verkar som att han har landat fint på det nya stället. ❤

img_0788

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar