En månad som ”frisk”.

För fem veckor sedan, den 20 maj, var jag på kliniken och fick Mackan friskförklarad. Vid den tidpunkten hade jag redan fått skritta uppsuttet om jag hade velat, men det valde jag att inte göra. Istället har jag utökat längden på promenaderna och arbetet med equibanden. Till en början arbetade jag Mackan i skritt i manegen med banden och allt eftersom har jag utöka med mer trav och även lite galopp.

Härom dagen satt jag upp och ”red” (läs åkte häst) i 30 minuter i manegen, skrittade mest och travade bara lite. Herrejösses så ovant det kändes! Jag som i tankarna har varit på samma nivå som när Mackan fick frakturen i början av mars fick ett uppvaknande som heter duga… Ringrostig är ett rätt bra ord. Det där med att bara styra på ridbanan kändes faktiskt lite konstigt. Märkligt. Förhoppningsvis är det som med cykling – någonstans i kroppsminnet finns det och det kommer tillbaka rätt snabbt. Förhoppningsvis. 😉 För att väcka kroppen lite snabbare så har jag bokat in en träning om några dagar. 😀 Eller ja, träning och träning… det  blir väl att Yvonne FA får korrigera mig och se till att jag inte gör allt för tokiga saker på hästryggen nu när jag är ringrostig. 😉

IMG_1063

Upplägget tills vidare är:

  • Equiband 2-3 dagar i veckan.
  • Promenad 45-60 min 2 dagar i veckan.
  • Ridning 2-3 dagar i veckan.

Eftersom veckan enbart har 7 dagar så blir det väl att jag så småningom även rider med banden. 🙂

IMG_1050

Mackan trivs riktigt bra på Norrgården vad det verkar. Nu får han äntligen gå med kompisarna i hagen igen – även om han inte alltid uppskattar dem. 😉

IMG_1051

Efter fem månader så har jag också landat riktigt bra i ett mindre stall. Den första tiden tyckte jag att det var öde jämfört med tidigare stall där det var ca 20 hästar. Att det är få hästar är enbart en fördel, men det jag saknade (och till viss del saknar) är alla pratglada stallkamrater även om jag mer och mer uppskattar ”ensamheten”. Att sitta i fiket och blicka ut genom de oerhört vackra fönsterglasen är helt fantastiskt!

610009CB-608D-4294-B193-DEA58BEB0E70

Just nu har jag väl bara ett litet bekymmer med att det är för få hästar i stallet: det är inte tillräckligt snabb åtgång på de stora balarna med hösilage vilket medför att ”bäst-före-datum” hinner passera med råge. Nu har jag löst det genom att köpa några balar torrt hö som jag har gett vid sidan av det andra. Inte optimalt, men det funkar. Den som tycker att jag är petig kan gärna läsa här  och här  och här.

Ha en bra dag och var noga med hösilaget! 😉

Annonser
Publicerat i Equiband, Okategoriserade, Skada | Lämna en kommentar

Kiropraktorbesök

Söndag. Pingstdagen. Vad gör man då? Jo, då åker man till Magnus Lindén från Hx3 i Ystad. Nu åkte jag inte hela vägen till Ystad med Mackan utan det räckte med att åka till Gunnesby i Säve. Perfekt att kunna åka iväg när det är helg så att jag inte behöver ta ledigt från jobbet. 🙂 Magnus har behandlat Mackan tidigare och han var även med när Mackan hade inflammation i halskotpelaren. Mackan har inte träffat någon kiropraktor på säkert 3-4 år så jag tyckte att det var dags nu i och med att han har rivit ner sin Haybar vid två tillfällen och dessutom dragit på sig en fraktur. Misstänker att han har rullat fast…

Det var trevligt att träffa Magnus igen och dessutom få en liten rapport om deras gård och familj strax utanför Ystad. 🙂 När jag stod på Ligården första gången så tränade jag för Magnus fru Elin och vi hade bland annat dressyr-kick-off med sitsanalys och efterföljande osteopatbehandling av oss ryttare och även hästarna fick sig en behandling. ❤

På det stora hela så tyckte Magnus att Mackan såg fin ut men det fanns lite att göra ändå, vilket inte är så konstigt – dels med tanke på att Mackan har rumlat runt i boxen och gått med en fraktur i drygt 10 veckor, varav 6,5 av dem i strikt boxvila. Högsta punkten på korset fick sig en omgång, området framför vänster bogblad samt högersidan av halsen. Det var både manuell behandling och behandling med chockwaves och Mackan såg ut att njuta hela tiden. Magnus sa att det kan vara bra att följa upp utvecklingen om ca 12 veckor, eller när han kommer nästnästa gång. 🙂

Som vanligt hade jag tänkt att ta massa bilder när jag var iväg, men kom på på vägen hem att jag inte hade tagit en enda bild. 😉 Så kan det vara när man är lite disträ… 😀

 

Publicerat i Friskvård häst., Okategoriserade | Lämna en kommentar

Galet bra besked!

Åtta veckor sedan jag var på kliniken och fick frakturen på Mackan konstaterad. Tio veckor sedan frakturen förmodligen uppstod. Var och hur vet jag inte, men mest troligt i boxen i samband med att han drog ner sin Haybar. Fyra veckor sedan jag var på kliniken senast och fick konstaterat att frakturen läkte riktig bra. I dag var det dags igen.

Jag visste inte jag hade ätit något dåligt eller om jag bara var riktigt nervös, men magen var i fullständig kaos när jag kom till stallet för att göra iordning Mackan inför dagens veterinärbesök. Nervositeten har legat i bakgrunden i flera dagar, men i natt och under dagen stegrades den och jag hade svårt att tänka på något annat än vad C-F, veterinären, skulle säga. OK, det ser ju bra ut på utsidan… men det kanske är något annat, som typ en sena eller så som är skadad… 

Väl inne på kliniken så fick jag ställa Mackan i början på löpargången och C-F tittade på Mackans framben och sa ”Det syns ju inte!” Faktum är att han sa det flera gånger som för att verkligen själv förstå att det inte syntes någon skillnad på de båda benen. Sedan satte han sig på huk och tryckte där frakturen hade varit och utbrast ”Titta! Han reagerar inte!” Även detta upprepade han ett par gånger innan han sa ”Du ska veta att jag trycker allt vad jag orkar nu och han reagerar inte alls!” Puh! Under tiden som C-F tryckte så tittade Mackan på lite allt möjligt i omgivningen. 😉 Inte ett dugg påverkad. Härligt!

Det blev ett par vändor i skritt och trav på löpargången och efter det ville C-F se Mackan på volten. Hoppas verkligen inte att det är något konstigt nu… Först i höger varv i trav med bara lite galopp och därefter samma i vänster varv. C-F konstaterade att Mackan såg helt ok ut och sa med lättnad att han själv kunde börja andas nu. Hahaha! Han har nog funderat en del på Mackan och hans fraktur under de här veckorna. Det var riktigt härligt att höra C-F säga ”Gratulerar” i samma andetag som han sa ”nu går vi och röntgar”. Fasen, nu känns det riktigt hoppfullt!

C-F beställde tre plåtar från samma vinkar som vid tidigare tillfällen. Nu gäller det… hoppas, hoppas, hoppas att det ser bra ut. Bzz, bzz, bzz. Klart! Ställde in Mackan i en box och tog mig med raska steg till datorn för att titta på bilderna tillsammans med C-F och en veterinär till. De var på allvar riktigt överraskade över hur bra läkningen hade gått! Farhågorna från början hade varit att frakturen skulle bli värre vid en eventuell påfrestning, att den lösa biten skulle vandra iväg och att det skulle bildas onormalt mycket kallus som i sin tur skulle kunna påverka senor och ligament i området. Inget av detta inträffade! C-F var bussig och tog några bilder (Bilden till vänster är från dagens besök och bilden till höger är från första besöket.) :

 

Enligt C-F så har frakturen läkt så bra så att OM man hade röntgat Mackan för en eventuell försäljning så hade det funnits risk att man hade missat frakturen. DET känns ju bra att den har läkt så pass bra! När jag berättade för honom om att jag har gett Mackan dubbel dos av både magnesium och MSM så fick jag ett intresserat ”Jaha!” som svar, men när jag berättade om linimentet med Vallört så sa han ”det däremot tror jag inte på”. Hahaha! ”Du är medicinare så jag förstår att du inte tror på det, men du får tro vad du vill!” blev mitt svar. 😀

Nu väntar sjukgymnastik några veckor framöver och C-F gav mig klartecken att sitta upp och skritta i 30 minuter varje dag från och med nu, men jag tror att jag väntar lite med det. 😉 Förhoppningsvis kan jag få hjälp med en bra plan av Viveca på Svensk Hästrehab.

Fasen vad jag är glad! ❤

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Blåmärke?

Hjälm på. Repgrimma på. Stålhätteskor på. Nu eller aldrig, det är lika bra att köra på… Jag tog Mackan direkt ur sjukhagen, ställde timern på 10 minuter och promenerade iväg denna soliga och blåsiga dag. Ok, han har inte varit ifrån gården på drygt åtta veckor, men det går säkert bra… 😉 Vi gick förbi hans kompisar i hagen och fortsatte grusvägen bort mot grannens gård. Det går ju som smort det här! 🙂

IMG_0968

Mackan stannade vid vägskälet och tittade mot hagen som brukar vara tom och konstaterade att det gick hästar där nu. ”Ja, du Mackan, det brukar vara en liten ponny här också. Undrar var den är?” Wrooooooom! Ut ur buskaget kom den lilla ponnyn skjuten som en projektil och Mackan studsade rakt upp i luften samtidigt som han tömde lungorna på luft. Svansen stod nästan rakt ut på honom och han visade upp den snyggaste passagen han någonsin har visat. Wow, han ser ju inte alls ut att ha ont i benet i alla fall! 😉 Jäklar, vilken luftig passage! Han frustade och svävade runt som om han hade sett tre älgar i hagen och för min egen säkerhets skull så tänkte jag att det var bäst att ta honom därifrån. Puh, det gick ju bra…

Svängde höger för att gå igenom grannens gård och passera de små hästarna som brukar stå i hagarna intill staketet, men som nu kryllade likt myror bland stubbar och stenar i en större hage. ”Hjälp!” skrek Mackan samtidigt som han for iväg åt alla möjliga håll. ”Nej, men va fan! Nu får du väl skärpa till dig! Det är hästar!” Här kan jag ju inte fortsätta att gå – det är ju med livet med insats… Vände runt Mackan för att gå tillbaka och ta en annan väg istället, med förhoppningen om en lugnare variant av promenad. I samma ögonblick som jag vände runt honom så drog han iväg och kom aningens framför mig samtidigt som han sparkade bakut. ”Jävla häst! Nu får du väl skärpa dig!” Samtidigt som jag skällde på honom så kände jag smärtan på baksidan låret och konstaterade att han hade träffat mig. Jag hade en väldig tur i och med att han lika gärna kunde ha träffat mig rakt på lårbenet… Det hade säkert gjort mycket mer ont. Nu snärtade han till sidfläsket på baksidan låret istället och jag lär väl få ett fint blåmärke där om ett par dagar. Jäkla häst!

Resten av promenaden innehöll extra mycket av uppmärksamhetsövningar så att han skulle ha fokus på mig stället för på allt annat runt omkring. Även om jag blev arg på honom så förstår jag ju att han är extra på tårna nu när han knappt har gjort något på flera veckor. Timern ringde efter 10 minuter och då var det dags att gå hemåt igen – nu med en häst som stannade vid sidan om mig utan att jag behövde ta i grimskaftet (repet). Han kan om han vill! 😉 I morgon blir det en ny promenad med hjälmen på! 🙂 Skam den som ger sig!

Om en vecka är det dags för ett nytt veterinärbesök och då hoppas jag på positivt besked. ❤

Publicerat i Okategoriserade, Skada | Lämna en kommentar

Bakläxa.

För drygt en vecka sedan så sprang Mackan runt i boxen och lyckades sätta ena bakskon på sniskan och eftersom hovslagaren inte har jour 24-7 så bestämde jag mig för att försöka plocka av skon på egen hand. Sagt och gjort – hittade en bra film på Youtube som visade hur man bräcker av en sko. Youtube är fantastiskt! Det finns typ ALLT där! Trots att jag inte hade helt rätt verktyg så fick jag av skon rätt smidigt. I alla fall enligt mig själv… 😉

57762483956__EB652DE6-00AF-40DC-817E-6D22BE48939F

Vid ett flertal tillfällen så har Mackan halkat på stallgången eftersom sömmen var helt nerslitna, så jag bestämde mig efter några dagar för att ta av de andra tre skorna också. Hur svårt kan det vara? Åkte till Hööks och köpte en riktig tång och gav mig i kast med den andra bakskon. Inte helt plättlätt, men det gick… Insåg ganska snabbt att jag inte alls hade tekniken och styrkan (i benen) för att hålla på med sådant här, men eftersom jag hade börjat så var jag ju tvungen att fortsätta. 😉 Nu när frakturen håller på att läka så bra så kan jag ju inte låta hästen halka på stallgången och bryta något annat ben. Efter mycket möda så fick jag av två skor och hade bara den sista skon kvar – den som satt på samma ben som frakturen. Jäklar vad den skon satt! Eller så var det jag som var trött… Var tvungen att ta fram filmen på Youtube igen för att se hur man VERKLIGEN skulle göra, och tänk så mycket lättare det blev då. Efter 45 minuters slit, mjölksyra i benen och trötta handleder så skänkte jag en tanke till alla hårt arbetande hovslagare. Vilket fantastiskt jobb ni gör! ❤ Mackan undrade nog vad sjutton jag höll på med, men till slut kunde han gå utan att halka i alla fall. 😉

En vecka utan skor. Hur tokigt kan det vara? Svaret är: ganska tokigt. Även om Mackan har kunnat gå utan att ömma så har hovväggarna tagit stryk. Vilket de i och för sig gör annars också… till och med MED skor så går de sönder. När det nu var dags att sätta på skor igen så konstaterade Dan att det inte fanns några marginaler över huvud taget, men han lyckades ändå sätta sömmen så att det inte blev vare sig värme eller puls. Grymt bra! Förhoppningsvis sitter skorna där de ska tills nästa skoning och med tanke på att Mackan inte ska springa runt i hagen så är förhoppningen stor att de sitter kvar i alla fall i sex veckor.

När Dan var klar så frågade han om jag tränade magen på Mackan genom att trycka med fingrarna under buken. (Han tyckte nämligen att Mackan var lite ”hängig” i kroppen.) ”Jajamän, det gör jag. Varje dag.” svarade jag käckt och kände mig rätt duktig. ”Hur då?” frågade Dan. Han testade och fick ytterst lite reaktion från Mackan. ”Ungefär så där.” svarade jag. ”Det är alldeles för lite! Du måste kräva mer.” Hoppsan. Han gjorde om det och fick betydligt bättre reaktion. ”Så här ska det se ut!” OJ! Dan gick och ställde sig bakom Mackan. ”Gör du den här övningen också? frågade han samtidigt som han drog med fingrarna på varje sida om Mackans rumpa. ”Jajamän, det gör jag!” svarade jag lika käckt som tidigare. ”Han vinkar in sig alldeles för lite.” sa Dan. ”Så här ska det se ut!” OJ! Så mycket!? Dan fick Mackan att använda musklerna mycket mer!

Helt klart fick jag bakläxa på arbetet som jag har gjort under fem veckors boxvila, så nu blir det andra bullar framöver: 10 gånger i 10 sekunder under buken och 5 gånger fem sekunder på baken – och då med betydligt bättre insats från Mackans håll. 😉

Nu ska vi träna! 🙂

 

Publicerat i Skada, Skoning | 1 kommentar

Ny röntgen och stor ”snoppsten”

I går var det dags att åka till Kungsbacka Hästklinik för att röntga Mackan igen och se hur frakturen såg ut efter fyra veckor på box. Jag vaknade på morgonen med en nervös och ångestfylld känsla – lite samma som när jag sitter och väntar på att gå in till tandläkaren. 😉 Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…? Hela dagen gick jag med en klump i magen och eftersom klinikbesöket var på kvällen så var dagen lååååång. Hur tusan tänkte jag när jag bokade ett besök på kvällen? Om nervositeten var jobbig under dagen så kan jag meddela att det inte blev bättre ju närmare kliniken jag kom när det var dags. Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…?

Vid första besöket så var det C-F som var veterinär på plats, men han arbetade inte i går och då fick det bli en annan veterinär som granskade röntgenplåtarna. (Redan vid första besöket så bestämde vi att det var ok att inte C-F var närvarande vid det här besöket.) Mackan fick lite lugnande och tre plåtar togs. Bzzz Bzzz Bzzz. ”Det här ser ju ut att läka väldigt bra!” Puh! Assistenten fick hålla Mackan när jag gick och tittade på bilderna tillsammans med veterinären och det jag såg och hörde gjorde mig riktigt glad. 😀 Frakturen läker riktigt bra och det ser ut som om den ”lösa” biten faktiskt håller på att fästa vid benet på ett bra sätt. Puh!

Bilden till höger är från första besöket och där ser man tydligt att det är en stor glipa i frakturen och på bilden till vänster ser man hur fint det ser ut i dag. Nu har det gått sex veckor sedan han fick frakturen, men de två första veckorna visste jag ju inte att han hade en fraktur så det är därför det ”bara” har varit fyra veckor på box.

Jag bad också veterinären att titta på Mackans skap i och med att det har svullnat ordentligt de senaste dagarna. Hon gjorde bedömningen att det var ödem som följd av att han har stått stilla så länge och hon sa att det är rätt vanligt att det blir så. Puh! När hon ändå var i skapet och pillade så undersökte hon om han hade någon snoppsten (konkrement) och det hade han. Vilken tur att hon upptäckte det! Hon hade riktigt svårt att få ut den och de var tvungna att plegga Mackan för att han skulle slappna av – men vad hjälpte det? Trots plegg och slicksten så höll han nästan på att lägga sig på betonggolvet när hon grävde i snoppen. Stackars lilla Mackan. ❤ När hon äntligen fick ut den utbrast hon ”Det här var nog rekord” samtidigt som hon höll fram en ”sten” som var minst 2,5 cm lång och säkert 2 cm i diameter. Faktum är att den var större än vad mynningen på snoppen var! Vilken tur att hon kollade! Jag misstänker att det är ganska många hästar som går omkring med konkrement utan att man som ägare vet om det. Kanske dags att göra rutinkontroll en gång per år för att lättare kunna plocka ut dem? Eller så får man lära sig hur man ska göra… 😉

Innan jag åkte hem så bestämde vi att de skulle skicka plåtarna till C-F så att han också fick se dem. De var övertygade om att han ville ringa upp mig trots att han inte hade telefontid. 😉 Behöver jag säga att jag har gått med mobiltelefonen i fickan hela dagen? 😉 Sent på eftermiddagen i dag så ringde C-F: ”Hej, det är Carl-Fredrik,” (lite buttert) ”Det här ser ju ut att läka fantastiskt bra!” (förvånansvärt positiv). Tack gode gud! Så himla skönt det var att höra honom säga det, för han är ju inte av det mest optimistiska slaget… Han sa att Mackan nu behöver börja med sjukgymnastik, vilket innebär 30 minuters promenad om dagen. Dags att promenera med en heliumballong i styv kuling igen… Hjälm på! Boxvila i ytterligare 2 veckor, men Mackan behöver inte stå inne i boxen eftersom det fungerar lika bra med en begränsad yta utomhus. Får se hur han klarar det!? Efter två veckor bör jag kunna sätta honom i en stor hage, gärna tillsammans med någon annan så att han inte springer. Men min häst är ju världsmästare på att köra race på egen hand i hagen trots att ingen annan gör det! Hur ska det här gå? ”Du kan ju inte låta din häst stå inne resten av livet för säkerhets skull” sa C-F, och det kan jag ju mer eller mindre motvilligt gå med på. 😉 Nytt klinikbesök om 4 veckor med röntgen och rörelsekontroll och då vill C-F vara den som är med, för som han sa: ”om jag ska kunna ge dig klartecken att sitta upp igen så vill jag ha undersökt hästen själv först.” Smart. 😉

Tills vidare fortsätter jag att ge dubbel dos av magnesium och MSM samt lite foderkalk varje dag – det skadar ju knappast. Jag kommer också att fortsätta sätta våtvarmt omslag med Senfix varje dag – det skadar ju knappast heller. 😉

Håll tummarna för att heliumballongen inte flyger iväg med mig!

Mackan huvud Bäckagården

Bilden är från tiden när Mackan hade inflammation i halskotpelaren och då jag promenerade sönder mina hälar. Nästan sex månader med enbart promenader – vissa dagar var han lugn och fin, andra dagar var det som att gå med en heliumballong i hård vind. Älskade häst! ❤

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Ovissheten lämnar hoppet kvar.

Nu har min älskade Mackan fixat en av minst sex veckor på box, och han har gjort det galant. ❤ Lugn och fin, precis som tjuren Ferdinand, tittar han ut genom sitt fönster och spanar över nejden. Emellanåt går han till sin höbar och äter lite, men han har ingen brådska eftersom han vet att han han fri tillgång. 🙂 Veterinären sa att jag skulle dra ner på hö och kraftfoder så mycket det bara gick för att Mackan inte skulle få överskottsenergi, men ett är säkert: han känner inte min häst. 😉 Efter lite drygt tolv år tillsammans så har jag lärt mig att min häst inte reagerar nämnvärt på vare sig vila eller extra MJ, men för säkerhets skull så har jag dragit ner på mängden kraftfoder. Han får visserligen inga mängder men strax före skadan så hade jag börjat gasa på lite med St Hippolyt Solo Pellets eftersom Mackan inte äter så mycket hösilage som han behöver. Typiskt. 

När jag hade gjort ett inlägg på Facebook om att Mackan hade en fraktur så fick jag ett tips från Sofia, vars häst hade en knäfraktur för några år sedan, om att de hade använt Senfix och fått ett bra resultat. Visserligen skrev hon att man kan ju aldrig veta om det var produkten i sig eller något annat som gjorde att deras häst blev bra, men det skadar ju aldrig att testa. 😉 Fem minuter efter att jag hade fått tipset så hade jag beställt en flaska och nu applicerar jag det varje dag över stället där Mackans fraktur sitter.

IMG_0909

Laser. Laser är väldigt bra. Det vet jag sedan tidigare. Kontaktade Viveca på Svensk Hästrehab för att höra vad hon trodde. Svaret var att det nog var bäst att hyra en laser för att kunna behandla varje dag, men var hittar jag en laser att hyra? Jag hade gärna velat köpa en Warp10 men faktum är att det är rätt mycket pengar för något som jag inte vet om det fungerar… Viveca tipsade mig om att ge Mackan MSM om jag inte redan gjorde det. Samma dag snodde jag makens MSM och tog med till stallet… Var faktiskt lite orolig över om Mackan ens skulle äta det i och med att det smakar bäver, men med lite svartvinbärssaft så går det mesta ner. 😉

IMG_0898

Som vanligt har jag tillbringat X antal timmar på Google och fann bland annat en text där en läkare påtalade vikten av magnesium vid benbrott och frakturer. Han hade själv fått ett benbrott och tog då extra tillskott av magnesium och läkningen var förvånansvärt bra. Behöver jag säga att jag köpte magnesium direkt? 😉

För en vecka sedan anordnade jag en foderföreläsning med en av St Hippolyts rådgivare och förutom att bjuda på en superbra föreläsning så gav hon mig också tipset om att ge lite extra foderkrita. Dagen efter köpte jag en hink foderkrita…

IMG_0907

Nu är jag fullt medveten om att man inte kan ge hur mycket som helst av vad som helst, men jag håller mig inom rimliga gränser med både MSM, magnesium och foderkalk. D-vitamin hoppas jag att han tillverkar när han står och solar sig i fönstret.

Förutom olika tillskott så är jag noga med att låta Mackan använda några av sina muskler genom att göra vissa övningar som jag har snappat upp av bl a Gillian Higgins och Charlotta Lindgren på Husaby Hästklinik. Som komplement till muskelaktiviteten så kör jag 2-3 gånger i veckan med min Thumper Mini Pro som används av många terapeuter. Vid ett tillfälle per dag så får han också ett hönät i lite högre höjd så att han kan få aktivera sin bukmuskulatur lite mer – trots att det kanske inte är så fördelaktigt för hans halskotpelare. Förutom det positiva med bukmuskulaturen så blir det mer sysselsättning för honom och jag slipper ta hand om flera kilo hö som han kastar ut från höbaren. Knäppa häst! 

IMG_0900

Man säger ju lite slentrianmässigt att ”hoppet är det sista som överger en”, och det är faktiskt sant. Hoppet om att Mackan kommer att bli bra igen och att han ska få gå i den härligt skogshagen och att jag ska få tillbringa många år tillsammans med honom kommer att finnas kvar så länge det finns en promilles chans att han blir bra. ❤

I ❤ my horse!

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar