Markbommar

I våras hade vi ett mål, jag och Heléne i stallet. Vi skulle rida en Pay & Jump till sommaren och lade upp träningen därefter och vi skaffade oss till och med en coach. 😉 Coach Emelie. Emelie kämpade tappert med oss under våren och anpassade övningarna efter vårt mål och efter ett tag så satte vi personliga rekord med hela 75 cm i hinderhöjd. Fräckt! Det var lagom fräckt att hoppa 75 cm i dressyrsadel – särskilt med mina kassa höftleder och muskler i ljumskarna. Efter den träningen blev det ett lite längre uppehåll från bommar och hinder för att mina ljumskar skulle få en chans att återhämta sig, men i samma veva så fick jag problem med en muskel i rumpan och hamstrings på höger sida också. Inte alls kul. 😦 Det tog typ hela sommaren innan jag kunde börja rida som vanligt igen och målet med Pay & Jump frös inne.

Nu har vi tagit nya tag och anlitar återigen coach Emelie med jämna mellanrum, men våra personliga rekord känns ganska avlägsna just nu… Nu är det bommar på marken igen. 😉 Faktum är att jag är ganska tacksam för det eftersom jag är rädd om mina höftleder, så innan jag har en hoppsadel där jag kan vara lite mer flexibel så lär Mackan få gå på marken. 🙂 Det är nyttigt att arbeta bommar på marken också – har jag hört. 😉 Både tempo och lydnad har förbättrats och jag upplever att jag har koll på Mackan (för det mesta), vilket innebär sansad galopp både före och efter bom.

Just den här träningen innebar travbommar på medellinjen och det var viktigt att vi hade rätt tempo och att vi kom rakt på hela serien. Gick så där med det… OK, det var första övningen så jag får skylla på att vi inte riktigt hade ”kommit igång”. 😉 (Brydde mig inte ens om att ta med det i filmen…) Därefter var det travbommar i hörnet, galoppbommar i varje språng över medellinjen och galoppbommar med ett språng emellan bommarna, också över medellinjen fast vid C. Maken kom och filmade eftersom jag tycker att det är roligt med film och jag har bantat ner materialet för att kunna dela med mig av det här:

Ok, ok, ok… jag fattar att det är trist att titta på några tanter som rider runt, runt i en manege, men tänk på utvecklingen som kommer! Från bommar på marken till en Pay & Jump till sommaren. Det du! 😉

Vi kämpar på och gör det bästa vi kan i det här läget och jag är fullt medveten om att det finns mycket som vi kunde gjort bättre. Men jag är skitnöjd med att vi i alla fall försöker!

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mål?

När jag satt och slöscrollade på FB i går så läste jag ett inlägg som bland annat innehöll följande: ”Vad har du för mål för året och hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” Oj! Det det där med mål har jag ju alldeles tappat bort… Jag har hela tiden tänkt att det vore kul om jag kan göra några starter med början i april-maj. Men hur i jösse namn skall jag bli redo för det? Funkar det att bara flumma runt så som jag har gjort hela det här året? Tror inte det. Citatet fick mig att ta tag i mig själv och göra en plan, och det resulterade bland annat i att jag startade Youtube och letade upp några trevliga ekipage som red LA:1. För jag tänker nämligen testa att rida på kort bana 2018. Det blir säkert riktigt bra i och med att det händer något hela tiden – alltså inga längre sträckor där jag kan glömma av mina halvhalter. 😉

Senast i går stod jag på stallgången och sa att jag inte hade några planer på att vara med på programridningarna vi har med jämna mellanrum på Ligården, men nu är jag i alla fall anmäld till 9 januari och skall rida LA:1. 😂 Precis så funkar jag. Får jag en idé så är jag väldigt snabb på att genomföra den också – och ibland går det lite väl fort. Som när jag härom dagen beställde en dyr TENS-apparat i syftet att få bukt med smärtorna i mina höftleder… Det tog typ fyra minuter utan någon direkt betänketid innan jag tryckte på ”Order”. Ca fyra minuter efter det att jag hade lagt min order så fick jag ett tips i en FB-grupp om något som hette FAI-fix och nu har jag lagt mååååånga timmar på att sätta mig in i vad det kan göra för mig. Undrar om det är OK att returnera TENS-apparaten utan att ens öppna den? Jag har redan börjat göra några av de övningar som finns med i programmet och jag kan berätta för dig att jag fick en rätt go träningsvärk i rumpan – i muskler som jag knappt visste att jag hade. 😉 Tyvärr får jag inte blåsa på med träning varje dag, så jag får hålla mig till att bara träna varannan dag. 🙂 Jobbigt att vänta när man är ivrig att få resultat. 😂

Åter till mål och planer för 2018. Vilka planer har du? Personligen är jag övertygad om att man ska ha mål och delmål, för annars är det lätt att det inte händer något alls. Ingen progression what so ever. I och med att jag anmälde mig till programridningen så får jag börja med att rida olika delar ur programmet och försöka sätta ihop dem till en helhet. Borde inte vara några problem även om det finns vissa delar som vi inte har haft fokus på under 2017, som till exempel det där med inridning i galopp för att göra halt. Om jag bara använder min kropp på det sätt som jag har tränat på under det här året så bör Mackan vara bärig hela vägen in i halten och inte dyka ner i underlaget med näsan. 🙂 Det känns så kul att faktiskt ha påbörjat en plan!

Det svåraste i citatet är ”hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” OJ! Skall jag ha en plan för det också? Eller räcker det att träna på som tidigare? 😬 Får nog stämma av det med någon… någon som är bra på det. Jag brukar lulla omkring i manegen med en för dagen uppsatt plan, men saknar en långsiktig plan. Misstänker att jag måste höja ribban lite också för att utveckla min hästs kondition och muskler ytterligare, men kan behöva hjälp att bolla tankar för ett lämpligt upplägg. Om målet är att rida mina MsvC på minst 62% så funkar det nog inte att rida planlöst och hoppas på det bästa? Jag har i dagsläget två tränare (Sofia och Yvonne) som garanterat kan hjälpa mig om jag bara berättar för dem om mina planer. Beträffande ”hållbar häst” så har jag god hjälp av Viveca (som är den som står för det jag har citerat) på Svensk Hästrehab och Emelie på Hästen i Fokus. Mackan får behandlingar regelbundet och det får jag väl anse vara ett sätt att arbeta för att ha en i alla fall hållbar häst? 😉 Då återstår bara det där med ”presterande”…

Jag ser fram emot ett roligt och givande 2018! Vilka är dina mål?

IMG_3426

 

Publicerat i Dressyr, Okategoriserade | 1 kommentar

Behandling

För ett tag sedan var Viveca på Svensk hästrehab hos Mackan för att stämma av arbetet med equibodybalance som jag har gjort med Mackan, men den gången blev det inte riktigt som tänkt i och med att Viveca upptäckte att Mackan hade spänningar i ländrygg och rumpa. Så istället för en rörelsecheck så blev det behandling med djupvågor och nålar istället (men bättre det än att han hade fått gå med spänningar ett tag tills jag hade fått tummen ur och bett Emelie på Hästen i Fokus att göra en check). Efter den behandlingen tog jag det lite lugnare i några dagar men sedan har jag ridit på som vanligt – kanske lite mer framåt. 😉

Nu var det alltså dags att göra en uppföljning och glädjande nog var Mackan lite bättre men inte helt ok, så det blev ytterligare en behandling med djupvågor, nålar och TENS. Mackan är fantastiskt lugn vid alla typer av behandlingar och han har ju fått en del under årens lopp. Viveca sa att hon tycker att han är ”väldigt behaglig att behandla” och det är ju alltid kul när ens häst kan uppföra sig. 😉 Det är inte bara det att han är behaglig att behandla – han är väldigt mottaglig för behandling också och svarar riktig bra på det mesta. 🙂 Listan kan göras lång på alla behandlingar han har fått… men det är väl som Charlotta på Husaby Hästklinik sa: ”sådana här halshästar får man underhålla”. Och ja, Mackan har fått regelbundna behandlingar både före och efter inflammationen i halskotpelaren för några år sedan.

Jag funderar på att hyra/köpa en TENS-apparat för egen del om det nu är så att den även fungerar smärtlindrande. Jag har ju jäkligt ont när jag sätter mig i sadeln, när jag skall in och ut ur bilen mm och om jag bara kunde slippa smärtan så hade ju livet varit en baggis. 😉 Det är ju inte så att pålagringarna i höftlederna gör att jag inte kan sitta i sadeln, men det gör ju ont. Om jag på något sätt kan få bort smärtan så behöver jag ju inte genomgå en operation där de skall fräsa bort pålagringarna med allt vad det innebär. Viveca tipsade mig om ett ställe där man kan hyra en TENS-apparat och jag tror faktiskt att jag skall testa det innan jag bokar tid hos läkaren. Håll tummarna för att det funkar! Jag får väl ha TENS-apparaten i fickan och elektroderna fastklistrade i ridbyxorna under tiden som jag gör iordning hästen… Frågan är bara hur länge smärtlindringen sitter i? Jag hade TENS i ryggslutet vid en av mina förlossningar, men det är ju snart 25 år sedan, så det har jag glömt för länge sedan. Någon som vet?

Om ett par dagar är det Julafton och innan dess skall jag köpa lite julklappar, baka lite, plugga lite och bara njuta av att vara ledig.

God Jul och Gott Nytt År!

Häst och tomte

(Hittade den här fina bilden på http://burde.com/vart-sortiment/stationary/eva-meluish/)

Publicerat i Friskvård häst. | Lämna en kommentar

Äntligen träning!

Det har gått ganska många veckor sedan förra träningen för Sofia (då jag tömkörde) men under dessa veckor har jag försökt att ”kämpa på” med en mix av centrerad ridning och ”vanlig” ridning. Mestadels har jag ridit utan sporrar, men ibland har jag använt mina korta ponny-sporrar för att få lite mer effekt i vissa rörelser. Dagarna utan sporrar har jag haft fokus på att rida framåt i ett friskt tempo och dagarna med sporrar har jag haft lite mer fokus på t ex skänkelvikningar. Fördelen med att ha ridit utan sporrar är att Mackan faktiskt (för det mesta) har jobbat på bra utan att jag har behövt driva i varenda steg med sporrarna och jag har jag varit riktigt nöjd med både hans och min insats på varje ridpass. Det är så jäkla kul!

Det känns som om jag har ägnat evigheter åt att arbeta enbart med grunderna och tävlingar har känts väääääldigt långt bort… tills i dag. 😉 Först måste jag berätta att jag i går bestämde mig för att använda mina långa sporrar – de som gör att jag kan ha kvar skänkeln och ge hjälper utan att dra upp hälen. Vilken skillnad! Nu har jag jobbat länge för att kunna ha låååånga ben utan att dra upp underskänkeln och faktum är att det har gett resultat. Nu kan jag rida utan att klämma i varje steg och jag kan låta Mackan gå framåt utan att jag hela tiden måste ge 42 olika signaler. OK, jag missar/är inte tillräckligt snabb ibland att ge signaler, men det får jag träna vidare på. 😉 Nu kan jag rida och tänka andas, sänk axlarna, smeta ut skinkorna i sadeln, andas, tänk på skänkeln… Om jag får säga det själv så upplever jag att det faktiskt har hänt något i min ridning. 😉 Nu skiter vi i Jante., tycker jag.. Jag upplever att jag kan sitta där med mina långa ben och använda sporren lite då och då – och då inte för att få mer fart i hästen utan för att påminna honom om att arbeta på rätt sätt. 🙂 OCH jag kan andas samtidigt! 😀

I dag på träningen fick jag arbeta med rakriktning på kvartslinjerna – först fick jag rida rakt fram på kvartslinjerna och därefter  fick jag växla mellan att rida rakt fram på den ena och rida öppna på den andra, med en volt mellan linjerna och övningarna. Superbra för att att inte bli hängande på väggen! Först gjorde jag övningen i trav och därefter i galopp, och det var så himla kul i och med att det var rätt längesedan jag red skolor. Det bästa är att det kändes så bra! Mackan tuffade på i ett bra tempo och jag kunde (oftast) fokusera på att rida och inte bara på att driva. Från att ha befunnit mig på en riktig gräsrotsnivå under flera månader så kom hoppet om att kunna rida LA/MsvC igen tillbaka. Så kul! Det roligaste är nästan att Sofia verkar nöjd med allt som har hänt under tiden – att Mackan bröt av då och då i galoppen gjorde inte så mycket på det stora hela. Det vill ju till att jag är tillräckligt kvick i mina hjälper och ger en ny impuls före det att han hinner bryta av. Ja, ja… jag har aldrig varit känd för att vara särskilt kvick. 😉 Inte Mackan heller för den delen… 😀 Men det skall bli ändring på det!

Sofia var gullig och hade med sig en julklapp till Mackan. En tomte med hästgodis i. Tack säger Mackan! ❤ Tyvärr hade Mackan ingen till Sofia… men våra framsteg får väl bli istället för en julklapp. 😉

Julklapp

Nu lägger vi upp ribban ett par hål och tränar vidare på läxan och förhoppningsvis så blir jag klar med mina högskolestudier i mitten av januari och då lär jag ha mer energi och ork att skriva här. Bit ihop och ta en dag i taget… snart är jag klar… snart. Är faktiskt riktigt jäkla nöjd med den insatsen också i och med att jag jobbar heltid och pluggar halvtid på distans samtidigt som jag håller igång träningen med Mackan. Faktum är att jag är övertygad om att det är just ridningen som gör att jag orkar då det ger mig så mycket energi (trots att jag ibland är dödstrött). Hästar och ridning är underbart! ❤

Publicerat i Dressyr, Träning | Lämna en kommentar

Föreläsning med Andy Swärd.

Distriktets ungdomssektion (DUS) ordnade en föreläsning med Andy Swärd och eftersom jag har sett Andy på bl a Ponnyakuten och Ryttareliten så var jag inte särskilt sen att anmäla mig. 😉 Tidigare har jag gått kurs i mental träning för Karin Öljemark och jag har läst en bok som heter Det sitter i huvudet (Michael Södermalm) och jag har blivit riktigt intresserad av hur vi kan påverka våra prestationer bara genom att tänka rätt. Nedanstående baseras på mina egna anteckningar och jag har inte fått med allt som Andy pratade om och jag är inte heller helt säker på att jag har uppfattat allt helt korrekt. (Inlägget är mer som ett minnesinlägg för egen del – precis som med mycket annat jag skriver.)

Andy berättade ganska tidigt i föreläsningen att vi genetiskt sett har kroppar som är 300 000 år gamla – i all fall gällande hur vi reagerar i olika situationer. Andy pratade också om Det förändrade tillståndet (DFT), ett tillstånd vi hamnar i just på grund av våra 300 000 år gamla kroppar/gener, och att det är viktigt att vi försöker analysera vad som händer i DFT-situationen och arbeta utifrån det. Vi utsätts alla för en väldigt hög stressnivå varje dygn och det är viktigt att vi försöker hålla nere den nivån så gott det går. Han menar att på tävling är det 85% mentalt tillstånd och 15% fysiskt som spelar in, vilket gör att jag bara blir ännu mer intresserad av att kunna förbättra min mentala prestation på/inför en tävling. 🙂 För att minska eventuella motgångar, som kan påverka den mentala delen, så är det bra att ha en plan eftersom alla små motgångar sänker prestationen. Om jag förbereder mig på alla eventuella saker som kan gå fel så är jag förberedd på det ”värsta” och då blir det lättare att komma förbi problemen och fokusera på det jag ska.

Det som händer under DFT är:

  • Motoriken försämras.
  • Beslutsförmågan försämras.
  • Hörseln försämras.
  • Balansen försämras.
  • Syn, smak- och luktsinnen försämras.
  • Våra grundegenskaper förstärks. (T ex att fyrkantig person blir ännu mer fyrkantig.)
  • Kortisolnivåerna höjs.

Alla de här punkterna, och några till, bidrar till att vi går in i ”Flightmode”, en fysisk och mental kollaps där blodet går till torson och där adrenalinnivån ökar.

Ett antal personer i publiken utsattes för ett stresstest, där de fick arbeta med en uppgift samtidigt som Andy spelade hög musik, visslade, gav nya uppgifter och instruktioner. När stresstesten var över fick deltagarna mäta temperaturen i fingrarna och anteckna den på samma papper som uppgiften fanns. Andy berättade att man genom att ta tre djupa andetag (alternativt meditera för att lära sig att andas för avslappning) kan påverka DFT och minimera risken för att det negativa under DFT påverkar oss i någon större utsträckning. Vid ett tillfälle fick vi sluta ögonen och andas under tiden som Andy guidade oss genom avslappningen och efter avslappningen fick deltagarna i stresstesten återigen mäta temperaturen i fingrarna och skriva ner resultatet. Vilken skillnad! På några av deltagarna skiljde det 5° – lägst temperatur under stress och högst efter avslappningen.

För att vara väl förberedd kan jag göra en plan för hur jag skall rida ett visst program – när jag skall göra vad och när jag kan lägga lite tid på att andas. Det är viktigt att jag därefter har samma upplägg varje gång, för på sikt automatiseras allt och prestationen bör bli bättre i och med det. Ju bättre förberedd man är (på allt) desto bättre! 🙂

Andy visade FokusProfilen för oss och där fanns det fyra olika profiler:

  • En blå profil, integrator, som har ett må-bra-fokus.
  • En grön profil, utvecklare, som har fokus på utveckling, förändring och innovation mm.
  • En grå profil med grundarfokus. Där är det full kontroll på läget som gäller – alltså kontrollfreak.
  • En röd profil med resultatfokus. Korta puckar, det är här och nu som gäller och man vill ha omedelbart synliga resultat. En riktig tävlingsmänniska…

Vi har alla drag av samtliga fyra profiler, men det är oftast en profil som man har mer av. Om vi är medvetna om våra olika styrkor och svagheter och pratar med eventuella medhjälpare om hur vi vill att upplägget skall vara på en tävling så ökar förutsättningarna för att det skall bli bra – för alla. (T ex grå profil kan få grå uppgifter.)

Jag tog några bilder på GameAgenda, PreAction, InreDialog och KA3, men de kommer jag inte att gå närmare in på här.

Dagens insikter var i alla fall att:

  • Andas!
  • Träna på att vara i nuet.
  • Vara ärlig (mot mig själv?).
  • Stämma av. Who am I?
  • Våga jobba med grundegenskaperna (färgerna).
  • GameAgenda, PreAction, KA3.
  • Lägga fokus på det jag kan påverka – inget annat.
  • Omge mig med positiva intryck och kompetenser.
  • GE! GSHTGP – Good Shit Happens To Good People.

Avslutningsvis måste jag påpeka hur oerhört underhållande Andy var! Han är inte bara bra på sin profession – han är en stå-upp-komiker också! Det blev riktigt många skratt under timmarna som föreläsningen pågick och jag är säker på att alla som var där fick mängder med bra tankar med sig hem. Helt värt varenda minut! Så får du chansen att lyssna på Andy vid något tillfälle så gör det! 🙂 Hittade den här länken som kanske kan vara bra! 🙂

Andy

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

220-56=164 : 114.8-147.6

Jaha, då var det dags för lite tömkörning igen – det var ju typ bara tre år sedan sist… I och med att jag har arbetat Mackan på linan enligt en mix av Art2Ride och equibodybalance så har tömmarna fått ligga på hyllan ett bra tag. Men NU var det dags att plocka fram dem igen eftersom Sofia gärna ville se hur Mackan fixar skänkelvikningar på töm. Flera i stallet har fått fin hjälp av Sofia med tömkörningen så jag tackade ju inte nej till det – även om det är väldigt roligt att rida. 😉 Allt som kan hjälpa mig och Mackan är välkommet!

”Brukar du spänna in honom?” frågade Sofia, och på det svarade jag att jag aldrig spänner in min häst i en fixerad form och att jag är väldigt försiktig i och med att han har pålagringar i halskotpelaren. ”Vi sätter en rak yttertöm och en ledande innertöm” blev svaret. Sofia satte fast tömmarna och sa till mig att följa fyrkantsspåret. Va? Skall JAG tömköra? Jag trodde att du skulle göra det… Jag har ju glömt det mesta… OK, bara att bita ihop och lyda. 😉 Rakt fram var instruktionen – inga konstigheter – övergångar mellan skritt och halt. Japp, det här går ju som smort! 🙂 ”Gör en liten volt och kom ut på spåret igen.” Absolut! Meeeeen… varför vänder hästen inte in på volten?? Han går ju som en banan fast rakt fram!? Vad gör jag för fel??  Med lite hjälp av Sofia så kunde jag till slut göra några volter utan att Mackan fortsatte i bananform och efter en liten stund hörde jag ”Nu kan du börja flytta honom sidvärts, och om du går in på kvartslinjen så kan du flytta honom ut till spåret.” Hjälp! Hur var det nu man gjorde det…?? OK, jag försöker… Yes – det gick ju ganska bra. 🙂 Trots att det var längesedan sist så fanns lite känsla av hur jag skulle göra kvar i kroppen. Puh! ”Nu kan du försöka göra samma sak fast i trav!” What? Jag kan ju knappt göra det i skritt! Ok, bara att lyda igen… ”Trava!” Mackan är oftast lydig på röstkommandon så han började trava och jag försökte hänga med. Hjälp! Fasen vilket knöligt underlag! Kanske inte stallskorna var världens bästa skor att jogga runt i manegen med… ÅÅÅhhhh! Det här var ju riktigt jobbigt… Varför var det tvunget att ta traven i dag?? Kunde det inte räckt med skritt?? 😉 Fixade käckt någon fråga till Sofia så att jag kunde få lite andrum under tiden vi pratade, men sedan blev det trav och lättare jogg igen. Eller lättare och lättare – det beror på vem du frågar. 😉 Frågar du Sofia så var det absolut lättare jogg för min del, men om du frågar mig så blir svaret att det inte var så himla lätt att jogga runt på knöligt underlag med urdålig kondis. 😉 Jäklar! Nu fick jag in tömmarna mellan benen! Nu blev det riktigt jobbigt att springa! Hur sjutton skall jag hålla dem så att de inte fladdrar in mellan låren igen…?

Det är verkligen en konst att tömköra! Att hålla reda på tömmarna samtidigt som man skall hålla i en pisk och ha kontroll på både sig själv och hästen – inte helt plättlätt! Jag beundrar verkligen alla som kan konsten att tömköra. Att få hästen dansa fram med lätta hjälper och med en lätt kontakt i munnen. Fräckt! Så bra vill jag också bli! 🙂 Men först måst jag nog jobba på konditionen… 

fitness-training-311490_1280

Jag är väldigt nöjd med att ingen filmade när jag tömkörde Mackan. 🙂 Hur det än såg ut så lyckades jag få till några okej sidvärtsrörelser även i traven och jag är nöjd med hur både Mackan och jag skötte oss. Sofia sa dessutom att det märktes att jag hade tömkört förut, även om det var länge sedan sist. Tack för det! 🙂 Vi avslutade träningen med att Mackan fick ta lite galopp också, och jag var så nöjd med att han faktiskt höll sig på mattan och inte brallade så som han ibland har gjort tidigare. Det finns hopp! 🙂

Summering av vad jag skall tänka på:

  • Lägga upp tömmarna mellan fingrarna så att jag alltid släpper ut ”översta lagret”.
  • Positionen.
  • Använda min energi för att öka och minska tempo och göra halvhalter.
  • Sakta av till skritt och göra rörelsen i skritt om den inte blir som jag tänkt mig i traven.
  • Stöd på yttertömmen.

Det var säkerligen andra saker också som jag skall tänka på, men i och med att jag har haft hjärnan fullproppad med mina högskolestudier så har jag säkert glömt hälften… Men när jag tömkör nästa gång så kommer jag säkert ihåg lite mer. 🙂

Publicerat i Okategoriserade, Tömkörning | 1 kommentar

”Klappa katten.”

Fjärilar i magen. Ingen skön känsla alls – speciellt inte om de infinner sig på förmiddagen när det jag eventuellt behöver oroa mig för inträffar på eftermiddagen. Oroa sig för vadå? Jo, att ”nya” dragbilen inte fungerade som den skulle och att det skulle att hända något när jag var ute och körde min häst. Hemska tanke! Värsta scenariot var att dragkroken skulle släppa och att både transport och häst skulle försvinna ut i terrängen på egen hand. Jeep Cherokee byttes mot BMW X3 i lördags och jag har inte hunnit vänja mig vid min nya bil ännu, men det är ju så det är när man byter bil. Det tar ett tag. Bara det där med att backa med transporten… Med Jeepen kunde jag backa utan några som helst problem och jag kände mig alltid trygg i det, men nu har jag en bil med ett lite annorlunda rattutslag m.m. och jag fick göra om backningen flera gånger innan ekipaget stod där jag ville för att kunna lasta. Puh!

Med fjärilarna kvar i magen styrde jag kosan mot Yvonne och Dalåbergs gård för att träna CR. Bilen rullar fint med transporten bakom… Känns rätt bra. Undrar hur bilen fixar uppförsbacken på motorvägspåfarten? Fjärilarna fladdrade vidare i magen. Blinkade höger och körde upp på påfarten, tryckte lite mer på gasen och konstaterade att det inte var några som helst problem för bilen att komma upp i hastighet med en tung transport bakom. Så skönt! Till och med motorns temperaturmätare ser normal ut. Sakta men säkert flög fjärilarna iväg och när jag hade konstaterat att dragkroken faktiskt höll så kunde jag lättad köra vidare och vi kom fram precis som planerat. 🙂

Hos Yvonne fick jag börja med skritta lite samtidigt som vi pratade om vad som hade hänt sedan sist och jag förklarade för henne hur jag upplevde min nya erfarenhet av att rida skänkelvikningar utan att flytta Mackan undan för sporren och vad som var svårt med det. Yvonne konstaterade samtidigt att jag var mer följsam i mitt bäcken och det är jag såååå nöjd med, för som jag har jobbat med det… 😉 Efter en liten stund fick jag jogga igång Mackan och istället för att sätta mig tungt på rumpan i sadeln så skulle jag ”klappa katten”, det vill säga smyga ner rumpan i sadeln och visuellt tänka att lätt stryka rumpan mot sadeln. Målet är ju att få upp ryggen och då kanske det inte är så käckt att trycka ner den med en tung rumpa… 😉 Jag skulle också vara med Mackan i rörelsen framåt genom att aningens luta överlivet framåt och om jag skulle samla honom så skulle jag räta upp mig. Yvonne visade mig också hur jag skulle använda mina vrister och knän som stötdämpare, vilket jag också tar med mig hem i läxa. Av någon anledning låser jag mina knän och tappar svikten, men det skall det bli ändring på. 😉

I galoppen fick jag tänka att jag skulle ”måla strecket” med Mackans mule på den tänkta vägen – precis som man målar strecken på en fotbollsplan med en mojäng på hjul. Kul bildlig jämförelse som i min värld passar mig bättre än att bara få det förklarat med ord. 🙂 För att måla vägen i västervarvet så skulle jag ställa Mackan inåt och hålla innertygeln stilla i en position och låta Mackan söka sig till bettet med kvarvarande stöd på yttertygeln. (Vänster hand har sedan många år varit min akilleshäl och jag vet inte om det beror på att jag är vänsterhänt eller om det lever kvar från tiden då Mackan satt helt fast i vänster sida, men oavsett vad det beror på så får jag jobba vidare för att komma tillrätta med den.) I vänstervarvet fick jag fortsätta tänka ”vända med ytter och putta rumpan” vilket innebär att jag skall använda ytterlåret för att vända och innerskänkeln för att få ut Mackans rumpa.

Hemma har jag tränat på att samla Mackan lite genom att arbeta med andningen och sätesbromsen, vilket innebär att jag förutom andningen har spänt rumpan. Nu fick jag samla galoppen genom att arbeta med andningen, understödja med skänkeln samtidigt som jag skulle ”smeta ut” skinkorna i sadeln. Inga problem att göra det med mina skinkor… Alltså mjuk och följsam i samlingen – hem och träna på det också. 😉

Summa summarum tycker Yvonne att jag är helt på rätt väg. Underbart att höra för en som arbetar hårt med läxan! 🙂 Dock upplever jag när jag tränar CR att jag blir så fokuserad på min egen kropp och vad jag skall göra så att jag lite ”glömmer av” att rida: halvlånga tyglar, lite lufsigt tempo mm. Målsättningen för min del är att jag skall kunna automatisera allt det här så att jag kan använda kroppen och rida samtidigt. 😉

När jag skulle åka hem så hade det hunnit bli mörkt, men som tur var hade regnet upphört. Fjärilarna i magen kom aldrig tillbaka och det var skönt att de höll sig borta. Det var mycket trafik på motorvägen men resan hem gick trots trafiken bra – inte en enda långtradare kom för nära. 🙂 När jag kom hem och öppnade frontdörren in till Mackan så tyckte jag att det kändes lite annorlunda än vad det brukar. Då såg jag! Den översta luckan bak var inte stängd! Oj! Glömde jag stänga den? Mackan såg ut precis som vanligt men av spånet och halmen att döma så hade det varit halv storm i transporten… Halv storm i transporten, mörker, långtradare, bilar och tunnlar med ljus i och ändå stod Mackan som ett ljus hela vägen hem. Underbara häst! ❤

Publicerat i Centrerad ridning., Dressyr, Okategoriserade | Lämna en kommentar