Händerna, händerna… händerna!

I dag åkte Mackan och jag iväg för att testa att rida i ett annat ridhus en stunds bilfärd från stallet. Med vägbeskrivningen i kartappen och instruktioner från Yvonne F A om vad som gällde när jag kom fram så gav jag mig iväg i sommarvärmen. För säkerhets skull hade jag repeterat bogen in så sent som i går, för jag ville ju inte komma till träningen och inte ha gjort läxan. 😉

När vi kom in i manegen så undrade säkert Mackan var han hade hamnat eftersom det stod några hästar i sina boxar längst ner vid kortsidan och tittade på oss, och det fanns soffa och bord intill/nästan på ridbanan. Annorlunda och lite kul!

Strax efter det att jag hade börjat rida så snubblade Mackan till när han trampade av sig sin ena framsko. Typiskt. 😦 Första tanken var att det bara var att lasta och åka hem igen, men Yvonne tyckte att vi kunde se hur han reagerade eftersom jag kanske kunde skritta trots avsaknad av sko. Sagt och gjort, upp i sadeln igen och Mackan verkade inte bry sig över huvud taget över att han saknade en sko fram. Skönt! Underlaget var jämnt och mjukt vilket säkert underlättade för honom. Jag vet inte vad Yvonne hade för plan med dagens träning, men nu blev det i alla fall skritt och fokus på mina händer och min mellandel. 🙂

Framåt, framåt och återigen framåt med handen i skritten och tummarna uppåt. Jag måste följa med med handen och nästan vara överdrivet med för att Mackan ska lära sig att känna förtroendet för handen. Ganska ofta var jag inte med i rörelsen tillräckligt (även om jag trodde att jag var det) och i det läget var det bra att ha någon som stod på marken och noterade detta. 😉 Det är alltid viktigt att Mackan går framåt med bibehållen energi och att jag hänger med – både med händerna och i höfterna. Vi pratade om vikten av att kunna följa med i rörelsen, för jag har märkt att nu när jag har tränat på att vara följsam typ som i en 8:a / cykla baklänges så skrittar Mackan mycket bättre. Tidigare har han haft en tendens att passa i skritten och det då beroende på att jag har låst rörelsen genom att driva med sätet fram och tillbaka istället för att vara med i rörelsen.

När Mackan tenderade att hänga sig framåt på bettet så skulle jag inte ge efter med handen utan istället tala om för honom att han skulle skritta istället för att fokusera på bettet. Jag ska istället avleda hans uppmärksamhet från bettet på något sätt för att säga ”Hallå! Nu ska vi arbeta och inte fokusera på att joxa med bettet!”

När jag hade skrittat ganska länge så testade jag att trava för att se om det gick utan sko och det fungerade förvånansvärt bra, så det blev lite trav under lättridning också. 🙂 Fortsatt fokus på lätt kontakt i handen och Yvonne berättade att man kan tänka sig att det ska vara en sådan lätt kontakt att man ska kunna hålla tygeln med enbart två fingrar i varje hand. Klart jag var tvungen att testa! Jag har ju alltid sagt att Sally Swifts fågelungar lätt hade överlevt i mina händer och det var inga problem att fortsätta traven när jag höll tygeln med två fingrar. 🙂

Sammanfattat:

  • Fram med handen ordentligt.
  • Tummarna uppåt.
  • Var följsam – i hand och mellandel.
  • ”Väck” honom när han hänger sig framåt på bettet.

I dag blev det mest skritt och lite trav, men vad gör det? Det finns mycket att träna på även i skritt… 😉 Nu hoppas jag bara att jag får tag på hovslagaren så att han kan slå på skon igen. 🙂

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Clinic & Equiband

Facebook är riktigt bra i många avseenden! För ett tag sedan dök det upp ett evenemang som jag hade missat om det inte vore för FB – en clinic med Viveca Ewards, Svensk Hästrehab, där hon skulle visa och berätta för oss hur systemen med banden fungerar. Vi som var där hade olika erfarenheter av Equiband och några har arbetat med banden ganska länge, några en kortare tid och några inte alls. Jag som har använt banden mer eller mindre regelbundet under en längre period och läst typ allt som står i Vivecas blogg fick inte så mycket nytt levererat, men det var intressant att se två olika hästar arbetas med banden för första gången och vilken skillnad det var utan och med band. 🙂

Jag började med banden i mars 2017 och då gick Mackan som en riktig kamel när Viveca skulle arbeta honom enligt Equibodybalance med magbandet på:

 

Anledningen till att jag tog kontakt med Viveca i mars 2017 var att jag hade börjat analysera varför jag hade så himla svårt att få en snygg överlinje på min häst. I samma veva bytte jag tränare och inriktning i min ridning, något jag verkligen inte ångrar. Istället för att ha fokus på tävling, dressyrprogram och en högre form så växlade jag tillsammans med Sofia Alfredsson ner till en lägre växel där vi fokuserade på att Mackan verkligen skulle få förutsättningar att arbeta på rätt sätt. Arbetet gav resultat ganska omgående! Med banden och träningarna för Sofia så började det hända något: halsmuskulaturen förändrades, och ryggen och länden började fyllas ut på ett annat sätt än tidigare. 🙂 Av någon anledning har jag dock svårt att aktivera honom så att han får en rund och go rumpa, men någonstans har jag börjat acceptera att det kanske är så han är skapad – lite som mig fast tvärt om – jag har en liten byst och en rejäl rumpa. Inte heller så lätt att påverka… 😉

Inspirerad av Vivecas clinic och det faktum att jag slarvat med min egen träning för höftlederna gjorde att jag arbetade Mackan med banden första dagen efter hans veckovila. Halv storm i en hyfsat dammig paddock var väl kanske inte de bästa förutsättningarna, men skam den som ger sig i första taget. Jag vet ju sedan tidigare att om jag bara är som vanligt och inte låtsas om att som händer runt omkring så bryr sig inte heller Mackan nämnvärt. Tyvärr har jag ingen film från hur han går med banden nu till skillnad från mars 2017, men det får jag fixa. Viveca var ute och undersökte honom för drygt en vecka sedan för att se om det finns någon förklaring till att han har snubblat oftare och att han har varit ovillig att bjuda framåt, och hon tog då även ner honom till paddocken för att se hur han rörde sig och hon konstaterade att något har i alla fall hänt. Vilken tur! 😉 Personligen upplever jag att han är mycket mer balanserad, även i ridningen. För ett år sedan såg han halt ut när jag arbetade Equibodybalace med honom, men det gör han verkligen inte nu. 🙂 (Beträffande snubbling och eventuella spänningar i kroppen så hittade hon inte någon direkt förklaring – för på det stora hela kändes han fin.)

Jag har i princip enbart arbetat med magbandet från marken under drygt ett år, men inspirerad från clinicen och av mina nuvarande tränare så ska jag även rida med magbandet då och då samt använda bakbandet mer frekvent.

Det är så roligt att arbeta med Mackan så här och faktum är att jag saknar inte tiden då fokus var på att hitta rätt inför kommande tävlingar, men visst vore det roligt att tävla och då på en häst som bär sig själv och med en ryttare på ryggen som har full koll på sin kropp. 🙂

Under min långa semester ska jag fokusera på min egen träning och på arbetet med att bygga upp Mackan ännu mer. Planen är att jag också ska komma iväg och rida på olika ställen så att vi får rejält med variation i arbetet. Vem vet? Vi kanske syns! 🙂

 

 

Publicerat i Equiband, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Centrerad ridning.

Sedan förra träningen har jag fokuserat extra mycket på att vända Mackan med hjälp av ytterlåret och ibland har det fungerat bra och ibland verkar han alldeles ha glömt av vad jag menar. Vid varje ridpass måste jag påminna honom och ibland behöver jag dutta till med spöet på bogen för att han ska bli påmind. Efter det så kan jag i regel lägga spöet åt sidan och bara använda låret. 🙂

På dagens träning var det fokus på mina skuldror och hur mycket jag kan påverka genom att använda dem rätt. Spännande! Jag fick utgå från ett neutralläge och därifrån dra bak dem, och den lilla rörelsen gjorde att det blev typ en förhållning. 😉 Det viktiga i det läget var att hålla kvar i tygeln med buren hand och bibehålla vinkeln i armbågen. Tillbaka till neutralläget. Nästa rörelse med skuldrorna var att flytta fram dem och på så vis skapa en eftergift och beroende på hur mycket jag följer med med handen så får jag olika mycket eftergift. Jag som alltid tidigare bara har sträckt fram armen!? Om jag dessutom flyttar fram skuldrorna så blir det ju lite extra framåt, vilket kan vara bra i vissa tävlingsmoment.

När jag red på volten så skulle jag dra bak min inre skuldra och genom att jag gjorde det så skapade jag också en ställning. Fräckt! Genom att använda skuldrorna på det här viset så är jag övertygad om att jag faktiskt kan bli ännu mer stilla med mina händer, och det är bra. Förutom skuldrorna så fick jag arbeta vidare med att använda ytter lår i växelvis kombination med inner skänkel. Vända för ytter, dutta med inner, vända för ytter, dutta med inner, flytta bak skänkeln aningens och påverka innerbakben… Yvonne berättade för mig att jag behöver arbeta med att ”trycka ut” inner bakben i och med att Mackan verkar vilja göra samma sak med bakbenen som med frambenen, eller som hon uttryckte det: ”han verkar vara en hel häst som har svårt att göra olika saker med framben och bakben.” Detta i sin tur kan förklara varför han oftast gör skänkelvikningarna så bra. 😉 När jag frågade vad jag kan göra för att påverka det här så fick jag svaret att t ex bommar och uteritt i skog och mark kan vara bra. Hmmm, vart ska jag åka då för att gå över stock och sten?

Summa summarum så kan jag konstatera att det är jäkligt svårt att ha koll på allt samtidigt! Skuldror, händer, ytterskänkel, innerskänkel, blicken, händer igen, skuldror… hjäääälp! 

Efter träningen var vi några stycken som satt och pratade med Yvonne en stund och jag fick möjligheten att prata om skolorna med CR-glasögonen på, och jag hoppas och tror att poletten trillade ner. Jag fick också rekommendationen om att vara supernoga i ingången till rörelsen, för om den inte är bra så blir det svårt att ”fixa till” det senare. Hellre rida en bra ingång och bara rida några steg i t ex öppna för att därefter rakrikta och lägga en ny liten volt för att göra en ny ingång till rörelsen och så vidare. (Skillnaden mot ”traditionella” instruktioner är att jag ska lägga till/använda ytter lår när det behövs.)

Om en vecka är det träning för Yvonne FA och då är det upp till bevis beträffande bogen in! 😉

Mer av detta får det bli fortsättningsvis:

IMG_2427

Publicerat i Centrerad ridning., Dressyr, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Lär om och lär rätt.

Tiden går vansinnigt fort och i dag var det redan dags för ytterligare en träning för Yvonne FA. Det var två veckor sedan förra träningen då jag fick avsluta passet med att rida galoppslutor och jag jag har tränat lite på läxan men i och med att jag blev osäker på hur rätt jag gjorde så backade jag lite och har mest tränat andra mer grundläggande ridning. Så när Yvonne frågade mig hur det hade gått med slutorna så sa jag precis som det var: att jag vill backa tillbaka lite och lära mig att rida skolorna rätt – på ett sätt där jag inte använder handen och sporren bara för att få till X antal spår.

”Yes”, sa Yvonne, ”då börjar vi i trav och lättriding”. Oj,  det är ju jättesvårt… Jag förklarar för Yvonne att jag faktiskt tycker att det är svårare och då frågar hon vilket sittben jag sitter på när jag ska göra rörelsen i trav och lättridning. Sittben? Jag brukar ju inte göra rörelserna i lättridning ju eftersom det är svårt… 😉 Yvonne ger mig då tipset att byta sittben i rörelsen och faktiskt sitta på ”fel” ben.

Att tänka på:

  1. Ordentlig hörnpassering.
  2. Byt sittben.
  3. Rid bogen in.
  4. Avsluta rörelsen, rid rakt fram.
  5. Byt till rätt sittben.

Det gör faktiskt skillnad  att byta sittben även om jag fortfarande har lite svårt att göra det under lättridning, men övning ger väl färdighet så det är bara att träna vidare. 🙂

Om jag ska kunna rida galoppslutor och kunna göra fina byten så måste galoppen bli mer påverkbar. I dag fick jag rida på en mindre fyrkant i galopp och jag skulle vara noga med att rida bra hörnpasseringar i vändningarna. Hur var det nu jag skulle göra igen? Centrerad ridning… Bzzz… bzzz… dutta med inner och vända för ytter. Ja, just det! ”Stilla med händerna!” hör jag Yvonne ropa. ”Tummarna upp!” Men de är väl upp? Nähä. Inte tillräckligt, tydligen. ”Händerna!” ”Tänk tagen bakdel i hörnpasseringen.” Oj, oj, det blir mycket nu…

Att tänka på:

  1. Ordentlig hörnpassering. (Dutta med inner och vända för ytter.)
  2. Tänka tagen bakdel.
  3. Stilla händer och tummarna upp.
  4. Rida rakt fram till nästa tänkta hörn och upprepa proceduren.

När vändningarna blev bättre så fick jag instruktionen om att samla galoppen mer och när jag skulle göra det så bröt Mackan av till trav. Bajsnödig? Nähä, inte det… Nytt försök. Mackan bröt av till trav igen. Är han verkligen inte bajsnödig? Nähä, han vill inte bajsa nu heller… Nytt försök. Mackan bröt av till trav igen. Kissnödig? Inte det heller… ”Halvhalt… halvhalt… halvhalt… NU… NU… NU.” Tur att det finns en tränare till hands som kan påminna mig om vad jag ska göra… 😉 ”Ta det inte med handen – använd kroppen.” Självklart… Jag gör nog en lite volt… ”Ja! Bättre där!” En liten volt till, lite längre bort. ”Nu ska du göra det på rakt spår också!” Ja, det är ju den lilla detaljen… Halvhalt… halvhalt… halvhalt… Inte helt plättlätt. Yvonne och jag enades om att det får bli läxan tills nästa träning om 14 dagar och jag längtar redan till nästa ridpass.

Bogenin

Ridhandboken, del 2 Vidareutbildning för ryttare och häst, sid 49.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bunketorp

Facebook är toppen! Senaste veckan har jag haft en stor längtan ut i skogen och ville ha sällskap. Vad gör man då? Jo, lägger en förfrågan på FB! Det tog bara några minuter tills dess att Sara mer eller mindre hade lovat bort sin mamma Beata för en uteritt. 🙂

Dagen efter min efterlysning var det dags att lasta Mackan och bege mig till Lindome för att parkera på golfklubbens parkering och möta upp Beata. Beata hade informerat mig om att turen skulle ta ca 1,5 timma och det lät ju alldeles lagom. Härligt med 1,5 timmas skritt i skogen. Redan när jag parkerade så började mina hjärnspöken ställa till oreda i huvudet på mig. Oj, så många bilar som kör förbi på vägen! Undrar just om Mackan kommer att reagera på alla som kör förbi i hög fart? Kommer jag ens att kunna sitta upp om blir rädd? Skärp dig nu för tusan! Slappna av och tänk att allt ordnar sig! Se bara till att ha låga tyglar… Sagt och gjort – det var bara att slappna av och låtsas som att läget var lugnt. Beatas häst var lugn som en filbunke och det är ju inte så konstigt – hon är ju van vid både det ena och det andra. Hon rids ofta i Bunketorp och har dessutom startat Huntingen i Falsterbo vid två tillfällen och vunnit en gång. En riktig stjärna! Tror att Mackan kände av hennes energi, för han blev också lugn som en filbunke. 😉

Vi skrittade iväg i kuperad terräng samtidigt som vi pratade om både ditt och datt och när vi hade ridit en stund så sa Beata ”ska vi trava lite här?” Självklart! Mackan tyckte genast att livet var toppen och att det bästa som fanns var att trava i Bunketorp. 🙂 Underbara häst! Det blev både skritt, trav och galopp under en ca två timmars tur i skogen med Beata denna fantastiska kväll. Känslan av att galoppera fram i skogen på min underbara häst som hade öronen spetsade framåt är obetalbar! Vi passerade golfbanan och golfare vid några tillfällen och med halvlånga tyglar var det inget problem. Inte ens golfbilarna var något problem med halvlånga tyglar. 😉 Tänk vilken skillnad det kan göra med halvlånga tyglar och en avslappnad ryttare… 😉

Båda hästarna var rejält svettiga när vi kom tillbaka till parkeringen och jag var både svettig och lycklig. Okej, det blev lite sent – 22.30 satte jag mig och åt lite kvällsmat, men det var det värt! Tack Beata för att du guidade mig runt i skogen. 🙂

IMG_0458

 

 

Publicerat i Okategoriserade, Uteritt | 1 kommentar

Träning för Yvonne FA.

OM det hade varit barn på fyrhjulingar utanför manegen i dag så hade jag bett dem att dunsta, men som tur var så åkte alla barnen hem innan det var dags för mig att sitta upp. 😉

I dag höll jag mig till planen: rida fram på halvlånga tyglar, lång och låg, för att skapa avspändhet, göra övergångar med bibehållen aktivitet samt att få Mackan att vända för en lätt ytterhjälp. 🙂 Som vanligt pratade pratade jag och Yvonne en del inledningsvis och efter en stund så tänkte jag att det nog var bäst att aktivera Mackan så att han inte skulle bli en sengångare, så jag började att rida övergångar skritt-trav-skritt. Glädjande nog tyckte Yvonne att det såg bra ut och jag fick rätt mycket cred för det jag har tränat på. Kul! 🙂 Till och med vänsterhanden har blivit bättre! 😉

Jag berättade för Yvonne att jag för många år sedan hade som mål att kunna rida i hatt och frack, men att jag på senare år omvärderade målet till att kvala till MsvB. Men nu är jag inte riktigt säker på vad jag vill… Hatt och frack har jag släppt för länge sedan eftersom vare sig jag eller hästen kommer att kunna fixa det, och att kvala till MsvB är faktiskt inte det viktigaste i dagsläget (även om det hade varit roligt). Det viktigaste för mig i dagsläget är att lära mig att rida precis så som jag vill kunna rida. Precis som mina förebilder rider. Jag berättade för Yvonne att en sak vill jag i alla fall gärna lära mig: byten. Med min förra häst kom jag aldrig så långt som till byten och jag vet inte ens om hon var så pass utbildad att hon ens kunde det, men jag vet att vare sig Mackan eller jag har tränat på det tidigare. Visst, några byten har jag väl fått till, men man kan säker diskutera kvalitén på dem… Yvonne förklarade för mig att det är flera olika förutsättningar som måste finnas för att kunna göra bra byten och när jag trodde att vi var klara med dagens träning så fick jag börja arbeta med galoppslutor. 😉 Ett steg i rätt riktning! 🙂

Jaha, sluta var det… Hmm, det var ett tag sedan… och i galopp också… Jag gjorde några försök och tänkte nog att jag måste nog börja med något lättare för att få det här att fungera i och med att det inte blev bra, men med lite instruktioner från Yvonne så blev det genast bättre. ”Samla”, ”halvhalter”, ”låt innerhöften/hjälpen visa vägen”, ”ytterskänkeln ska endast finnas på plats” var några av de instruktioner jag fick. Egentligen skulle jag rida på kvartslinjen men jag frågade om jag kunde rida på spåret för att få sargen till hjälp och så fick det bli. Till en början tryckte jag alldeles för mycket med ytterskänkeln och tog alldeles för mycket i innertyglen, men efter några försök och med Yvonnes instruktioner så blev det mycket bättre. Att tänka på:

  • Samla galoppen före hörnpasseringen.
  • Göra en 10-meters volt före slutan.
  • Rida med innerskänkeln och låta den ”visa vägen”.
  • Lätta lite i ytter sittben.
  • Endast lägga an ytter skänkel (istället för att trycka in bakdelen).
  • Tänka halvhalter genom hela slutan.
  • Rida sluta – rakrikta – rida sluta igen.

Nu är det 14 dagar tills nästa gång vi träffas och då jäklar ska galoppslutan sitta som ett smäck! 😉

På bilden är det jag och min förra häst Salna i paddocken hemma på gården. ❤ Det lustiga är att Salna och Mackan är rätt så lika i teckningen – både bläsen och det vita på vänster bak har de gemensamt – men det är typ det enda de har gemensamt. 😉

Cattis&Salna

Publicerat i Dressyr, Okategoriserade, Träning | Lämna en kommentar

Brottningsmatch med hjärnspöken.

Lördag. Svängde in med bilen på grusparkeringen framför stallet och såg att trädgården var full av barn. Så bra att alla besökande barn hoppar på studsmattan. Att Mackan kan stå och titta på dem från hagen är bra miljöträning för honom. Hoppa nu riktigt mycket, alla barn, och skrik gärna riktigt högt också. 

Jag fixade och donade i stallet samtidigt som jag funderade på hur jag skulle lägga upp dagens ridpass inför morgondagens träning med Yvonne FA. Övergångar är alltid bra… Och att rida in i skritten istället för att sakta av till skritt… Lite snabbare reaktioner måste jag också träna på, OCH att han ska vända lätt för min ytterskänkel… Japp. Så får det bli.

Började att skritta fram på lång tygel med avsikten att fortsätta uppvärmningen på lite halvlång tygel för att skapa förtroende och ett avspänt lugn. Men va fan!? Ska ungarna köra fyrhjuling precis utanför manegen när jag ska rida?? Flera barn körde runt på två små fyrhjulingar precis utanför manegens långsida och i och med att det är nät på översta halvan av väggen så går alla ljud rakt in till ridbanan. Lugn, bara lugn… vad var det U-C sa när vi hade kursen Säker häst…? Ta inte tyglarna, ta inte tyglarna, ta för guds skull inte tyglarna… Under tiden som gruset sprutade och barnen både tutade och ropade så hade jag en brutal brottningsmatch med mina hjärnspöken! Slappna av, andas, slappna av… Varje gång jag hörde att barnen sprutade grus så fick jag ge mina hjärnspöken en riktig smocka! Jag tror banne mig att jag vann matchen! Samtidigt som jag önskade att någon uppe ifrån huset skulle ropa ”det är dags för fika!” till barnen så tänkte jag att det var riktigt nyttigt för mig att de faktiskt körde omkring precis utanför. Det var bara när de frågade om de fick köra in i manegen som jag sa ”absolut inte!” 😉

Svettig och nöjd lämnade jag manegen och även om jag inte fick tränat på allt det där jag hade för avsikt att träna på så kändes det riktigt bra. 🙂 Nu ska jag bara försöka knocka alla hjärnspöken som jag har i mitt huvud, för jag vägrar låta dem få ett övertag.

Brottning

 

Publicerat i Dressyr, Okategoriserade | Lämna en kommentar